.....det finns inga ord för att beskriva sorg och saknad....

En vän har lämnat oss i stor och outgrundlig sorg efter att ha kämpat under lång tid mot sjukdomen. Just kampen och den brinnande lågan som Kristoffer hade inom sig var hans kännetecken för oss som kände honom genom idrotten. Kristoffer var killen som alltid ställde upp och alltid gjorde sitt yttersta och alltid ville vinna. Kanske var det så att denna glödande vilja att lyckas och att vinna som gjorde honom stark i stunder av tvivel och stunder av sorg. Kristoffer var alltid stark utåt, mot oss vänner och kamrater och talade alltid om vad han skulle göra här näst, när han skulle börja träna och spela igen, det var en prestation utöver det vanliga. Kristoffer var alltid nära till ett leende och han skämtade mycket utan att någon gång vara dum eller otrevlig mot andra. Han var stark, mycket starkare än de flesta. 

 Så sent som för två veckor sedan talade vi över msn och när vi avslutade samtalet med "vi hörs och syns" så trodde jag det var fallet för jag visste att Koffe aldrig gav upp, tyvärr så var inte fallet denna gång....denna kampen förlorades till slut men inte utan att kämpa som du alltid gjorde.

....du fattas oss i Handbollklubben Varberg, du fattas mig.....

/Marcus